Tänk att idag är det precis ett år sen jag hade "The time of my life" Allting började med att pappa hittade en annons i tidnigen att The Roadhouse skulle ha Rockabilly party den 28 April. Jag som är intresserad av allt som har med Rockabilly att göra och var extra intresserad då, tvekade inte en sekund. Pappas jobbarkompis Göran lyckades fixa biljetter och jag fick med mig Minna och Linnea.

 

Lördagen den 28 var här, vi åt mat, jag och Linnea pimpla vin och sen började våran förvandling till Rockabillybruttor. Jag tog på mig min nyköpta svarta skjortklänning med det röda bältet och dom prickiga tunntrumporna, fixade frillan och målade läpparna röda och sen hoppade vi in i Minnas vita Golf och styrde mot Kallax. När vi kommer dit möts vi av rockabilly musiken och allt folk, la märke till en kille med rutig kepa som står med en äldre man och lyssnar på musiken, tänkte inte mer på det utan gick till baren och beställde alkohol, träffade några kompisar till Minna och hamnade vid deras bord. Sen for vi vidare till dansgolvet där jag och Linnea började tvista till musiken, började spana in killen med den rutiga kepan och märkte att han såg jävligt bra ut, han tittade på mig också och det kändes som om jag fick respons.

 

Kvällen gick och det blev mer tydligt hur killen tittade på mig, det fanns någonting där, kände det i hela kroppen, berättade till Minna och hon tyckte jag skulle ta mod till mig och gå fram, annars skulle jag få ångra mig sen om jag inte hade vågat. Feg som jag är så vågade jag inte, kändes verkligen jobbigt, samtidigt som jag verkligen ville prata med honom. Efter någon timmas försök och lite mer alkohol i kroppen.. tog jag mod till mig och lyckades gå fram, frågade en dum fråga "Har du kul?" Ville bara dö.. vilken jävla fråga.. Kunde det inte ha kommit nå vettigare mening eller ord från min mun. Men han fortsatte prata med mig och bjöd mig på en drink.. Fick veta att han hette Andreas, bodde i Sangis och jobbade i Gruvan i Kiruna, Vi pratade resten av kvällen och jag tyckte han var så snygg och charmig, när kvällen började lida mot sitt slut bytte vi mobilnr och åkte sen åt varsit håll.

 

Vi började smsa och sen övergick smsandet till lååååånga telefonsamtal om nätterna, allting gick så himla lätt att prata om och 4h bara flög iväg.. och på den vägen är det, och nu sitter vi här ett år senare hur lycklig som helst och är sambos. Tiden har gått allt för fort, kändes som om det var nyss vi träffades.

 

Älskar dig så himla mkt Andreas, du får mig att le, du får mig att må bra, du får mig att vara jag. och jag hoppas verkligen det blir fler år med dig, du är bäst! ♥