Har åkt på Nolle-p sjukan som alla kallar det. Går en influensa i våran klass som över 50% drabbats av. Jag är en av dom, i torsdags kände jag lite smått att någonting var på gång, sen small det bara till så var jag dunder förkyld och febrig. Varit dålig hela helgen och är ännu inte frisk. Suck! Som tur är så har jag bott hos mamma i helgen och kommer vara här hela veckan. Så får den speciella mammavården jag behöver. Andreas ska jaga i veckan och blir borta heeeela veckan, och jag saknar honom redan.  Hur fan ska detta gå?? Jobbigt när han ska vara borta. Man tar varandra för givet när man bor tillsammans, men så fort någon av oss är borta så saknar jag honom, känns alltid som om en bit av mig är borta och det gör ont. Konstigt egentligen när vi annars är med varandra jämt och att många säger att det är så jävla skönt med egentid och att man mår bra av att vara ifrån varandra. Men så känner aldrig jag. Är alltid så jobbigt när han är borta, kan fan sakna honom när han är på jobbet och längta tills han kommer hem. Men det kanske är ett bevis på att jag verkligen är kär i Andreas. För det är jag verkligen!